ursäkta mig.

Ni får ursäkta min dåliga uppdatering men är väl inte på humör för å blogga precis när man både fysiskt och psykiskt mår piss. Kan väl kort och gott säga att lagom till att halsflussen/halsbölden försvann och medicinkuren var slut kom skiten tillbaka. I lördags tog jag sista omgången och i måndags kom det tillbaka. Inatt blev det värre, åkte in till vårdcentralen (go stammis där nu). Fick en snabbtid pga att mamma sa att jag inte kunde svälja och andas typ. Jag fick en remiss för att åka till NÄL. Kvart i 11 kom jag in hos doktorn. Han konstaterar att det nog är en halsböld och att han ska försöka tömma den på var. Ja ni hörde rätt.

Processen tömma en halsböld på var i halsen:
1, Spruta in ngt äckligt bedövningsmedel som smakar anus (sväjl inte).
2, Vänta ett tag och spotta sedan ut.
3, Doktorn säger: Nu ska du blunda och bara tänkte på andningen, och du ser att sköterskan tar fram en spruta.
4, Han sticker in nålen i halsbölden, det svider, blir kallt och kräkreflexerna sätter igång. Du får en bunkte framför dig som du sedan spottar massa blod i.
5, Han ber dig andas igen och ska spruta in resten av det som är kvar av bedövningen.
6, Doktorn säger till sköterskan att fylla på sprutan med mer bedövningsmedel och säger till mig att det är ganska bedövat nu så det kommer inte kännas så mycket.
7. Jag andas igen och han stoppar i sprutan, vill bara spy igen. Sen tar vi paus och han sprutar in det sista.
8, Sedan ska han skrapa/göra hål i bölden. Han börjar skrapa, det kommer blod i halsen så jag får kräkreflexer och måste spotta igen.
9., Sen är det klart. Han meddelar att han inte verkade fått loss något för det verkar ligga längre ner bakom i halsen. Skriver ut pencilin som är lite "bredare". Jag får åka hem.

Sjukhus baksmälla:
Munnen är bedövad ett tag och det känns inte att man har blivit skuren i halsen. MEN, påväg hem i bilen känner jag hur bedövningen börjar släppa och det är den värsta tiden i mitt liv ca 1 timma framåt. Ser till att försöka somna i soffan hemma för att slippa smärtan.

SÅ kanske förstår varför jag inte velat blogga, och nu ska jag sluta klaga. Ska dit imorgon igen så de ska undersöka om de är bättre osv. Sen kanske jag ska till jobbet, får se. Blir nog inget midsommarfirande, sörjer kanske inte direkt, oftast rätt v´överskattat och vi hade inte lyckats bestämma oss för ngt ändå. Godnatt!

KOMMENTARER:

KOMMENTAR:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas inte för andra)

Bloggadress:

Whats on your mind?:

RSS 2.0